Vad kul att få uppmärksammas bland en massa andra spännande konstnärer och idésprutor. Jag har ibland känt att jag fungerar och tänkt annorlunda än andra och det kan ju vara så, att där en person ser skräp ser en annan en idé. Och jag har alltid haft många idéer.
Som ung gav jag mig in i att utforska den nya tekniken och de första datorerna när de kom. Jag utvecklade tidigt programvaror för elever i mitt jobb som lärare och bedrev senare egen forskning kring pedagogik och lärande.
Samlingen som jag har donerat till det här konstverket har jag byggt upp mellan 1983- 2014. Den består av olika modeller av tidiga Mac-datorer, en commodore, fax, floppydiscs, ett stort antal datorer nedmonterade och sorterade i sina olika beståndsdelar, skrivare, många laptops samt enskilda komponenter som är särskilt vackra.
Jag har alltid tyckt att saker har ett värde och att det är viktigt att ta hand om det man har. Det känns därför roligt att den gamla samlingen får nytt liv.
I slutet av min karriär har jag ägnat min tid åt neurofilosofi och studier av hjärnans sociala och kognitiva funktioner. Det växte fram ett intresse av hur tekniken påverkar mellanmänskliga kontakter. Jag har funderat mycket över vad det är att vara människa. Bland annat hur den snabba tekniska utvecklingen och digitaliseringen kan vara förödande för de riktiga mötena människor emellan.
Jan Anner